Kvällen spenderas ensam i min alldeles för tomma, för stora och för kalla säng. Lyssnar på sorglig musik och tankarna rullar. Jag känner knappt igen mig själv. Mina tankar säger mig att hur det än blir, så kommer det att bli dåligt. Skulle verkligen göra vad som helst för några minuters närhet just nu. Bara en strykande hand mot min rygg en sista gång. Är så jävla rädd för att kastas ut i ensamheten.